Magnus Strandberg (f. 1980, Helsingfors) är en bildkonstnär och översättare som växte upp i Ekenäs och som numera bor och arbetar i Helsingfors. År 2015 utexaminerades han från utbildningsprogrammet för beklädnadsdesign och dräktkonst vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur. Redan ett par år tidigare hade han bestämt sig för att övergå till bildkonst. Intresset väcktes när han insåg möjligheterna på det utvidgade måleriets fält – att bearbeta bilder, texturer och ljus till platsspecifika installationer och skapa ett slags mentala synupplevelser som föds i rummet. På det området har han något att tillföra. Redan i det här skedet, efter dryga fem års arbete, kan man uppfatta en fullbordad konstnärlig period. Den serie av verk som Strandberg skapat är en helhet som kan skärskådas retrospektivt. 

Avsikten med utställningen och online-evenemanget Là-bas→ Magnus Strandberg är att sammanfatta Strandbergs konstnärliga produktion, men framför allt att erbjuda honom möjligheten att uppföra ett helt nytt, platsspecifikt verk i Studio Là-bas. Den retrospektiva presentationen strävar å sin sida efter att simulera upplevelsen av att betrakta Strandbergs verk. Metoden erbjuder något annat än de dokumenterande fotografier och videon som hittills fått representera de tidigare utställningarna. Den enkom skapade webbsidan innehåller visualiseringar vars avsikt är att lyfta fram och öppna de esoteriska sidorna av Strandbergs estetik. På grund av tekniska orsaker och verkens platsspecifika karaktär har det varit svårt att få tillgång till konstnärens bildvärld i andra sammanhang än de ursprungliga. Webbsimulationen gör verken tillgängliga, naturligtvis med de förbehåll som gäller alla efemära konstarter. Samma begränsningar gäller all den performance-konst som under de gångna årtiondena visats i Studio Là-bas. I likhet med performance-verk kan Strandbergs verk i princip inte dokumenteras som sådana. Den virtuella auran som är en del av installationerna kan inte representeras av statiska fotografier eller enstaka dokumenterande videon. 

Det mest centrala draget i Strandbergs konstnärliga produktion är kopplingen till tid och rum. Verken har ett tidsmässigt minne och en dramatik som hör samman med upplevelsen av rummet och situationen. Formspråket har sitt ursprung i den modernistiska minimalismen. Presentationen, den skapade situationen och upplevelsen av att se verken bryter ändå med den stelhet som är en del av modernismens materialitet. Strandberg skapar immateriella situationer, verk-händelser, som har en utvidgad rumslighet och en avsiktligt otydlig och ickelinjär relation till historien. Det är oklart var i tiden, rummet och iakttagelsen som allting börjar och slutar. Betraktaren befinner sig kroppsligen inuti eller mellan verken och får möjligheten att verkligen se situationen i utställningens mentala rum, med konstnären som osynlig följeslagare. Den gemensamma intersubjektiva upplevelsen är metafysisk och för oss således närmare ett icke-subjektivt och icke-tidsmässigt perspektiv. Då är modernismen inte längre slutet på en historisk process, utan ett kosmiskt vemod och en erotisk längtan efter någonting bortom tid och plats. Reflektionerna hotar att försvinna, men uppenbarar sig och drar sig tillbaka i det svaga, ständigt närvarande ljuset.