Största delen av Strandbergs bilder befinner sig i en skymning dit ljuset försöker ta sig in, ens i form av några reflektioner. Strandbergs andra separatutställning Mappa mundi (”världskartan”, Ekenäs, 2015) inleder en serie av verk där den modernistiska minimalismens readymade-objekt hängs på ett abstrakt, rumsligt sätt och överraskande nog får immateriell form då materialen inleder en skiftande dialog med varandra. Installationen visades i ett gammalt sädesförråd och bestod av ljus, pigment och hittade objekt. Konstnären inspirerades av medeltida kartografi, kristen ikonografi och kyrkornas rumsliga dimensioner. Installationens rumslighet påverkades också av sädesförrådets karaktär. Det så kallade Kronomagasinet är ett alternativt andningshål i småstaden, en fri värld inuti en miniatyrvärld. Stället väckte associationer till konstnärens ungdom. Verkets form är i sig ett modernistiskt, stramt konstaterande, men på grund av den andliga motpolen uppstår en osynlig men ändå närvarande, själslig och metafysisk värld. Allt det här presenterar Strandberg med stillsamma gester, med en anspråkslöshet som är fri från ovillkorliga konstateranden. Det är lätt att andas inuti installationen.